En släkts krav

Högtider.. Julen. Påsken. Födelsedagar. Midsommar. You name it, det finns många! Alla innebär det ett möte med hela släkten. Alla innebär de en dag då man klär upp sig, spänner på leendet och har det vi vill kalla trevligt. Alla innebär de en dag då i alla fall jag känner mig falsk, jag sätter på mig en finklänning och möter folk med ett leende. Även om jag varken egentligen vill eller om det kommer från hjärtat.

Tiden går, åren går och släkten förändras. Allas liv glider åt olika håll. Jag vet inte varför, men vid just högtider tänker jag tillbaka på det som varit. Hur såg mitt liv ut på min födelsedag för tre år sedan? Juste, då hade jag och min familj ett stort kalas för en massa människor i Brasilien. Moema, ett av Brasiliens "finare" områden. Vi badade i poolen, öppnade presenter, skrattade och blev serverade god mat av folket vi hyrt in. Medan gatubarnens lycka bara några kvarter därifrån var att få mat för dagen.

Jag väcks ur mitt drömmande av att mamma tar ton på "Ja må han leva". Reality. Du lever i nuet Jessica! Försöker jag intala mig själv. Med ett leende möter jag folket som sitter runt bordet, frågar om någon vill ha mer tårta och fortsätter att vara en trevlig värdinna.

Högtider får mig att tänka tillbaka, tänka tillbaka på det som varit. Det liv man levt. Det får mig att sakna. Det får mig att önska. Det får mig att le. Det får mig att känna så mycket. Men idag vill jag inte känna någonting. Jag behöver mer likör så jag kan sluta låtsas;

jag hatar högtider.


Kommentarer
Postat av: Sigrid

jag älskar högtider!

Postat av: Jess

Sigrid: Jag var lite överdriver när jag skrev, tycker faktiskt också om dem ;)

2006-05-25 @ 15:04:04
URL: http://jessjess.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback