JESSJESS.BLOGG.SE

Tjejmiddagen igår var jättetrevlig och maten var hur god som helst. Tack Angelica!

Några drinkar senare bar det iväg på ett par vingliga ben till Kungsholmen. Grymt lyckad fest även om jag för första gången i mitt liv kände mig gammal på en fest… Kvällen och natten sprang iväg och vid tretiden avslutade Pernilla + jag natten med en grillad korv på Statoil. Finns det något godare fyllesvull? Skulle inte tro det.

Därefter tog jag sällskap med kim hem, tack för att du alltid finns där. Du är guld värd, hoppas du vet det!

 

Imorse kom straffet. Huvudvärken var ett faktum och jag lovar att jag fortfarande var full. Woho. Och det blir bättre…. Jag skulle jobba! Och dessutom lyckades jag försova mig. Jag bokstavligt talat flög upp ur sängen, drog borsten genom håret och hoppade i mina kläder. Munnen smakade öken och min kropp skrek efter vatten.

Gång på gång idag har jag och fia konstaterat att alkohol är en djävulsk dryck som man borde hålla sig borta ifrån. Aldrig mer. Eller iaf inte än på ett tag. Nåja, får se hur det går med den saken.. Varför känns det som att jag har hört det förut?



Den nyinköpta kläningen från Gina Tricot som jag bar igårkväll. Det enda negativa med den är att snart kommer alla äga en....

Snart bär det av på tjejmiddag, ska bli riktigt trevligt! Har på mig min nyinköpta klänning, kroppen luktar persika bodyscrub och kvällen ska tillbringas med mina närmsta tjejer, kan det bli bättre? Därefter bär det antagligen vidare till Kungsholmen på en fest. Hoppas ni får en trevlig söndagskväll!

Sjukhus är inte riktigt min grejj. En massa frågor om vad jag ska göra i framtiden är inte min grejj. Att ställa sig på en våg med massa kläder och se sin vikt är inte riktigt min grejj. Att höra att man kan få svåra ryggsmärtor om man blir gravid i framtiden är inte riktigt min grejj. Att vänta på ett sjukhus med massa läskig inredning från 70-talet bland massa sjuka människor är inte riktigt min grejj.

Men att veta att min rygg kosmetiskt sätt ser jättebra ut var skönt! Riktigt skönt. Och det är definitivt min grejj. Så mycket som jag har kämpat för min rygg, burit den där förbannade (well, älskade också) korsetten och hållit huvudet högt när folk stirrat på mig. Det var värt det, varenda sekund. Det var värt att behöva bära fula kläder i några år för att få en fin och fungerande rygg. Det var värt all smärta, alla köttsår jag fick på höfterna och all viktminskning. Nu i efterhand känns det skönt. Riktigt skönt. Som att allt är över och att man äntligen kan andas ut och "vara precis som alla andra" som min doktor sa. Inte för att jag vet om det är något att sträva efter. Men vad han försökte säga var nog att jag kan göra allt som alla andra kan, utan att tänka två gånger. Jag kan äta precis hur mycket jag vill utan att något trycker ihop min mage, jag kan röra mig fritt, böjja mig ner, men framförallt; jag kan ha på mig precis vilka kläder jag vill!

Visst, jag känner forfarande av ryggen ibland och mina revben känns för små och ömtåliga ibland. Men det får man leva med.... Det handlar om att göra det bästa av situationen, vad som än händer i livet. Det handlar om att ha i åtanke att närsomhelst, varsomhelst kan ditt liv förändras radikalt. Allt du kan göra är att göra ditt bästa hela tiden och ta en dag i taget.




Passade på att köpa Pause på pressbyrån på sjukhuset. En helt okej livsstilsmagasin för män och kvinnor! Massa fina vårbilder i detta nummer...

Precis kommit hem från en mysig fikakväll/natt med tjejerna. Satt på cafe 60, riktigt mysigt och extremt(!) goda pajer. FInns det något mysigare än att fika i timmar med sina närmsta vänner? Skulle inte tro det. Vi har kommit från till om att exakt 5 månader åker vi till Grekland! Woho..

På hemvägen ringde kim som tydligen var i närheten(!) Världen är allt bra liten. Eller rättare sagt sthlm är litet. Jag kände verkligen hur mycket jag tycker om dig när du kom springades mot mig med ett leende och några hängiga rosor. Så söt!

Från det ena till det andra; nu måste jag verkligen sova. Jag tycker synd om mig själv som ska upp och jobba om bara ett par timmar. Better get some sleep. Nuuuuu.

Little black dress. Den lilla svarta. Kan man någonsin få för mycket av svarta, chica, feminina klänningar? Skulle inte tro det. Jag kan iaf aldrig få det! Dessa klänningar är en gudagåva. Men självklart skickas de inte till Sverige, inte ens utanför USA.... Livet är hårt. Jävligt hårt.

 

Grå klänning, Lindex
Svarta knästrumpor
Gråa stövlar, Wedins
Halsband med hjärta & nyckelhål, H&M
Väska, liten (ej känd butik) i sthlm

--------------------------------------------------------------

Grön klänning, Indiska
Svart sidenband
Väska, Mango
Skor, Skobergs

Så snygga & välmatchade. Skulle absolut inte tacka nej till Victorias skinnjacka i vår! Becks skinnjacka ska vi inte ens snacka om...  Äckligt snygg(!) och mössan liksom den vita t-shirten gör pricken över i:et. Eller vad säger ni?

”Love conquers everything,” läste jag i en bok någonstans. Kanske är det faktiskt så, att kärlek slår ut allt. För när man ser tillbaka på sitt liv, så är det de stunder när man känt sig mest levande faktiskt då man uträttat något av kärlek. Det krävs inga mästerverk, bara små gärningar med mycket kärlek.

 
Det sägs att kärlek tar fram det djupaste inom oss och för oss samman. Kanske är det så, att oavsett hur olika man tycks vara på utsidan så är det insidan som för oss samman. Det allra heligaste man gömmer långt inom sig är det som i slutändan för oss samman.  

Ens egen lycka är också andras; med ett litet ord, en blick och en handling kan man göra underverk. Varje leende kan göra andra lyckliga. Oavsett hur man mår så blir bördorna lättare med kärlek. Kärleken bryr sig inte om svårigheter och den säger inte att något är omöjligt. För man kan uppfylla allt med kärlek. Eller hur? Det är ju trots allt kärlek som byggde denna värld.

 
Kärleken tar sig an mycket. Den ser till att mycket blir utfört, men också att den som inte älskar har gett upp. För vad är vi egentligen utan kärlek? Kärleken sover aldrig, den finns alltid där. Även om man nöter på den och den får sina slag, så tar den inte slut. Kärleken finns alltid där. 
 

Hastigt och häftigt flammar passionen upp och kan ta ny kraft under ett långt förhållande. Kärlek växer, sakta men säkert, i lager på lager.

Där står hon på trottoaren mitt i den lilla förorten och väntar på han med stort H. Han som får hennes kropp att sjunga och hennes hjärta att ta ett extra skutt. Han men stort H, hennes drömprins som hon så länge väntat på; kommer mot henne. De kan inte hålla blicken ifrån varandra och även fast bara var för en vecka sedan som de sist sågs känns det som evigheter sedan sist. Småspringandes kommer han mot henne och äntligen ska hon få känna hans doft igen. Nu är hon hemma, i hans famn; två kroppar och en själ. Bandet mellan dem är starkt; liksom guldet i deras ringar som sammankopplar dem. ”Om vi inte känner oss tillfreds, är det därför att vi glömt att vi har varandra” som Moder Teresa sa.