Min plats på jorden

Vinden tar tag i mitt hår medan en fuktig vind möter mitt ansikte och lukten av saltvatten tränger in i näsan. Solen håller på att gå ner bakom krönet och vattnet riktigt glittrar av den starka vårsolen. Samtidigt som smärtan riktigt hugger i hjärtat känner jag livet i mig. Vi brukade sitta här. Härifrån ser man skärgårdsidyllen; små röda hus med vita knutar och en svensk flagga på tomten samt en båt vid vattnet.

Det är så tyst men ändå så vackert.
Så magiskt men ändå så ensamt.
Så ofattbart men ändå så sant.

Allt jag hör när jag sitter där på min klippa är havets kluckande mot berget, inte ditt skratt eller vårat prat…….



39813-232


Kommentarer
Postat av: ELIN

Jättevackert. Du skriver speciellt!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback