JESSJESS.BLOGG.SE

When the night is yours alone

Jag har nog aldrig känt en sådanhär extremt saknad efter en levande person. När jag sätter mig ner och börjar tänka inser jag hur mycket du egentligen betyder. Vare sig jag vill eller inte. Jag inser att varje gång jag kommer att höra ordet Jakob så kommer jag alltid att tänka på dig, vare sig om det är imorgon eller om tio år. Jag tittar på bilder från i somras när du och jag var på Gotland. Din närhet är skrämmande nära, jag kan nästan känna din hand i min och känna din lukt när du håller om mig. Det gör otroligt ont i mig samtidigt som jag känner en lycka för att ha fått uppleva dessa underbara stunder med dig.

Jag insåg också idag när jag låg i sängen och tänkte på vad du egentligen betyder för mig ”-han har nog ungefär lika stor betydelse som en bror för mig”. Med det menar jag att jag verkligen älskar dig, innerligt. Du var en stor del av min lycka och just nu känns det bara som att den delen av min lycka är bortkastad. Och den är mycket svår att hitta igen. För mig var vi nästan en person, och nu när jag är tvungen att vara själv känner jag mig inte riktigt hel.

Joanna: Tack. (A) Jo, jag antar att man inte är själv om dessa känslor.. finns nog många där ute som har känt/känner samma sak :) man är inte ensam iaf!

Argh, kärlek kan verkligen vara a pain in the ass, samtidigt som det kan göra en så obeskrivligt lycklig! Känner igen mig i din text när jag tänker på mitt x,usch varför ska det vara så svårt?

åh denna självkänsla av att sakna helheten i sigsjälv...*suck* känner precis som du just nu. finner dock ingen tröst i vetskapen om att inte vara själv, känns nästan ännu värre att veta att människor inte e lyckliga... hoppas allt löser sig för dej!

Matilda: Ja, du har verkligen RÄTT. Det kan både vara ett helvete och en himmel. Jadu, jag undrar hur många gånger jag ställt mig den frågan varför det ska vara så svårt.. MEN jag antar att man uppskattar det bättre sen om man gått igenom det svåra. Efter regnet kommer solsken som de säger! :)

Therese: Usch.. ja. Jag är alltså verkligen inte ensam om det här! Och det kan man ju vara glad över.. fast förstår vad du menar med att man nästan bara blir mer deppig av att veta att andra människor inte är lyckliga. Men jag är SÄKER på att det kommer att vända och lösa sig för alla, på ett eller annat sätt... Allt händer med en mening?